Tag Archives: Hektisk vardag

När livet känns tungt och jobbigt tänker man på mig

Mitt liv med fyra barn, fem om man räknar med min man, och egen firma är ganska hektiskt emellanåt. Under intensiva perioder kan det gå flera veckor utan att jag sitter i tv-soffan ens fem minuter. På dagarna är det jobb som gäller så klart och efter jobbtid är det jobb som gäller. Däremellan ska familjelivet klämmas in med allt vad det innebär. Tvätt matlagning, läxläsning etc. Tvätten är mitt andra jobb som tar galet mycket tid i anspråk. Ibland känns det som jag tvättar, hänger och viker tvätt och parar strumpor på heltid, med extra övertid. Obetalt dessutom. I vilket fall finns det alltid saker att göra hemma hos mig som hos de allra flesta. Några normala veckor existerar inte, det är alltid något extra som ska fixas. Något av barnen ska på utflykt vilket slutar med att man står och steker pannkakor mitt i natten i sista stund, någon annan av dem ska till tandläkaren på kontroll och ytterligare en ska till doktorn för pricktest då det plötsligt är pollenallergi på tapeten. Varje vecka finns så klart ett grundschema som ska rulla vilket det väl gör hyfsat väl fast med diverse omstrukturering och tillägg givetvis. Vi som alla andra hämtar och lämnar på diverse aktiviteter, kalas, kompisdejter med mera med mera. Utöver det tyckte vi visst att det var en god idé att ta hand om ett par fåglar. Ingen stor sak eller hur? Till dess vi läste på lite mer och insåg att vi i princip skaffat oss nya bebisar. Matskålar och vattenskålar och ja, hela buren med allt som finns däri minus pippisarna ska rengöras varje dag, så hade jag fem minuter till övers innan så rök den tiden där. Nu är fåglarna så söta att vi väl får kalla det för ett kärt besvär, men fågelinnehavet var väl inte vidare genomtänkt inser jag i efterhand. Nu är de emellertid familjemedlemmar och minst lika bortskämda som övriga barn i familjen.

Som extra krydda har vi den senaste veckan välsignats med löss 2.0 x fyra barn, ohyra i lådorna som kom med ett jäkla kexpaket, ny pollenallergi i klanen, och kräkincident. Vad mer kan man begära undrar jag? Livet är ju komplett!! Vi får ju allt och lite till. Fantastiskt vilken gåva. Att maken dessutom är bortrest ger utmaningen med livspusslet lite extra härlig krydda. Men vad gör man? För min del är melodin numera att bara ta en dag i taget. Jag har i princip slutat att stressa upp mig för jag vet att hur knivigt det än är så löser det sig. Varför hänga upp sig på dagens eller gårdagens bekymmer när det vankas nya i morgon? Under vissa perioder, då jobbet tar sina 70 timmar i veckan, har jag inte ens tid att tänka. Då är det autopiloten som gäller och det är bara att köra racet. Fast visst händer det att några tröstande ord från vännerna behövs för att jag ska orka över vissa trösklar när mängden jobb känns övermäktigt. Ibland är jag nog lite bitter av trötthet. Det är då jag ibland ändå  får höra de bevingade orden ”ditt liv ger mig perspektiv” eller ”när jag tycker jag har mycket och det är jobbigt tänker jag på dig”.

Jag funderar på om det är bra eller dåligt. Härligt att glädja någon, antar jag. Men är det bra att vara den som man jämför sig med då det är tungt för att få det egna livet att framstå som uthärdligt och rätt okej ändå? Jag blir lite lång i ansiktet, men kommer inte fram till något vettigt svar. Och egentligen spelar det ingen roll. Det hela är ändå rätt komiskt. Varken jag eller min man hade förutsett det här livet och hade någon sagt till oss på den första dejten att vi skulle ha fyra barn tillsammans i framtiden och jobba hund vecka ut och vecka in hade vi nog sprungit åt var sitt håll! Garanterat. Men nu blev det ju inte så. Nu sitter vi i samma båt och öser vatten, vilket har visat sig vara en effektiv sysselsättning.

Lustigt nog får vi under denna hektiska period i livet otroligt mycket uträttat. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så effektiv som nu. Jag hinner ju hur mycket som helt, utom att vila möjligtvis. fast, jo, ibland hinner jag det med och då njuter jag verkligen. Jag funderar över mitt hektiska liv som 20-åring när jag i princip inte hann någonting och aldrig fick tiden att räcka till. Med dagens mått mätt hade jag hunnit skriva 15 böcker, lärt mig tio språk, gått 100 olika kurser och utbildat mig till coach inom minst 20 olika områden. Men jag hann inte för jag var så upptagen. Med vad minns jag överhuvudtaget inte.

Så kanske vilade jag mig i form för vad som komma skulle. Nu till skillnad mot då när jag väl har fyra barn, startar jag mitt företag, pluggar, skriver på en bok, tränar och tar bättre hand om mitt hem än någonsin förr. Timmarna räcker inte till för allt jag vill göra och ibland hinner jag knappt rodda basfunktionerna och då blir det lätt rätt körigt. Så visst, tänk på mig i svåra stunder, det bjuder jag på. Bara jag får beklaga mig någon gång då och då och känna lite sympatier. För när allt kommer omkring skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.