Mina tankar från en orange hamaca i Leticia

DSC_0352

IMG_0099_2

Jag erkänner att jag är för lat för att skriva om texten. Hade inget nät och kunde inte maila den till mig själv då jag skrivit den. Det förekommer lite fel och det är irriterande rödmarkeringar överallt, men den här texten får man helt enkelt bara ta som den är rakt upp och ner. Jag tillbaka från djungelns hetta, jag sitter på mitt lilla minikontor, kallat ”mammas jobb”, bakom badrummet mellan högar av tvätt och funderar över ett och annat. Jag blickar ut över ett nattsvart Stockholm. I horisonten lyser Globen röd och liknar natten till ära en glödande blodapelsin. Jag tänker på mitt jobb och alla de människor jag träffar och intervjuar. För inte så länge sedan gjorde jag en intervju som återigen fick mig att tänka på texten ovan som jag ett tag glömt bort att jag skrev. Jobbincidenten, det var ingen incident egentligen men nu kallar jag den det, gjorde hur som att jag återigen blev påmind om att det är de små sakerna i livet som verkligen spelar någon roll och dessutom utgör större delen av livet. Även om de flesta av oss säkert vet om det i teorin är det lätt att glömma bort. Hur som helst fick samtalet mina tankar att snurra i samma banor igen och därför rotar jag nu fram texten som jag skrev i Leticia. Jag tänker på alla de otroliga människor jag mött som verkligen kämpar för brödfödan och familjen. Tänker på deras hårda arbete, på deras levnadsförhållanden och undrar i mitt stilla sinne om jag för dem framstår som kvinnan på den soliga sidan av Stockholm framstår för mig. Det vill säga något patetisk.

Jag rannsakar mig själv och erkänner att jag köpte ett gammeldags vitrinskåp på Blocket för 500 spänn för något år sedan där jag förvarar mina skor. Och att det gjorde mig just….lycklig då jag införskaffat det. Det stoltserar lite knäppt nog i vardagsrummet bredvid soffan och är verkligen dekorativt. Inser att jag kanske inte är så mycket bättre själv och påminner mig själv om att man inte ska kasta sten i vitrinskåp.

Blir lite mörkrädd här i natten och tänker att allt alltid är relativt. För mig framstår blocketfyndet rätt harmlöst. Men hur harmlöst är det egentligen för en person som knappt äger ett par skor. Perspektiv. Skåpet står där det står, skorna i det med. I just denna stund får jag nöja mig att jag i alla fall reflekterat över detta faktum. Tar med mig tankarna låter dem snurra vidare och säger sov gott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *