Artikel publicerad i Att adoptera

IMG_2310

Min artikel om FANA och adoption i Att adoptera.

IMG_2324

På bilden i mitten är Maria, jag och Elena. På bilden under sitter Marcela, som en gång adoterades från FANA, med ett barn i famnen. Hon adopterades till USA.

 

Nu är min artikel om mitt barnhem FANA publicerad. Det känns mäktigt att skriva en artikel om mitt före detta barnhem. Det var andra gången jag besökte mitt allra första hem vilket givetvis känns väldigt speciellt. Den här gången åkte jag ditt för att intervjua föreståndaren Elena Martinez om hennes syn på verksamheten och vad hon anser om adoption och situationen i Colombia. Det intressanta är att hon själv, precis som flera andra som arbetar på FANA, själv är adopterad. Elenas mamma är grundaren till FANA och jag fick höra historien om FANA och fick en inblick i verksamheten. Vi är många som kommer från FANA, närmare bestämt 14 00o, som adopterats till olika länder runt om i världen. Förhoppningsvis till ett bättre liv. Ingen vet vad som hänt om vi stannat kvar, en tanke som följer oss adopterade hela livet antar jag. Elena är övertygad om att allt skett till det bästa och  med de erfarenheter hon har av olika familjesituationer i Colombia antar jag att hon har rätt.

Elenas situation är unik. Hon har fått privilegiet att att bo kvar i Colombia och adopterats av en välbärgad familj med bra möjligheter. Långt ifrån alla får den chansen. Vi som inte fick stanna kvar menar hon har fått chansen att växa upp och under, förhoppningsvis, bättre förhållanden och många av oss har fått möjligheten att resa tillbaka till Colombia och återupptäcka vårt hemland. Många adpoterade besöker FANA, ett fåtal letar efter sina biologiska föräldrar. Oavsett vad man gör är det viktigt att veta vad det är man söker. Att öppna dörren är inte så svårt men att stänga den då man väl gjort det är svårare. Elenas tips är att ha klart för sig vad man vill och förväntar sig då man åker tillbaka till Colombia. Det är lätt att måla upp en romantiserad bild i huvudet som inte nödvändigtvis överensstämmer med verkligheten. Situationen i Colombia är komplicerad.

Jag för min del vet inte ens varför jag väntat så länge med att återvända och önskar att jag gjort det tidigare, men situationen i landet har varit svår. I vilket fall vill jag inte spilla någon tid nu. Jag har öppnat dörren och kommer aldrig mer att stänga den. Jag har inga förväntningar, min intention är bara att återupptäcka landet där jag är född. Jag är adopterad tillbaka till mina rötter och har ett helt nytt land att upptäcka. Inget har någonsin känts mer rätt. Visst känns det aningen jobbigt att inte höra hemma i Colombia så som alla som jämt bott där gör, utanförskapet svider lite och gör mig aningen frustrerad. Men alla colombianer vet att en colombian är och förblir en colombian var på jordklotet man än bor. Jag har blivit välkomnad och smälter in bra. Jag känner i höften när jag hör latinomusiken att jag hör hemma i mitt land. För plötsligt har jag faktiskt två länder att kalla hemma och det är inte så tokigt och känns ändå helt naturligt. Jag är glad över möjligheten att få upptäcka mitt nygamla hemland. En sak är dock säker, vackrare land på jorden finns inte!

IMG_2322

Numret där min artikel publicerats.

IMG_1761

Soy vikingo también 🙂

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *