Uncategorized

 

Yes, jag har en last som jag hänger mig åt och som jag trots visst dåligt samvete inte vill bota. Bara en sådan sak gör ju att det känns rätt bad, men så är det. Jag fullkomligt älskar smink och njuter av snygga förpackningar. Så, nu är det skrivet. Jag älskar att läsa om smink, att gå och kolla på smink i butiker samt att köpa och äga smink. Som tur är ger jag inte efter så ofta som jag skulle vilja, men när jag väl blir besatt av en produkt som jag sedan köper ser mina ögon förmodligen ut som Gollums. Om inte värre. Jag blir alldeles prillig, gör små fåniga ljud och viftar exalterat med händerna. Det är inte helt ovanligt att den åtråvärda produkten även får en liten puss, eller två eller till och med fler pussar. Hm, samt ett fånigt leende. Jag njuter och känner mig usel på en och samma gång, men ursäktar mig inför mig själv genom att tänka att hey jag är ju en arbetande kvinna så jag får faktiskt köpa smink om jag vill. Min hobby skadar inget annat än möjligtvis min plånbok, men jag är en sucker på produkter så vad göra?

Rouge , läppstift, ett schysst puder…mmmm, jag spinner som en katt. Nu när våren äntligen är här, för det måste man väl äntligen få säga att den är, har jag införskaffat några sköna favoriter som plötsligt känns oumbärliga.

Först ut är ett stick från Smashbox som ger härlig lyster. ”Glow” är något jag inte tröttnar på och jag som inte gillar foundation och allt för mycket smink fullkomligt älskar den här lysande nyheten. Den ger tillsammans med ett cremerouge den där friska touchen som är så åtråvärd. Genom att addera ett knalligt läppstift som får mig på bra humör, en touch av Anastasia på ögonbrynen, lite böj på fransarna så är jag good to go. Mascara åker på om jag orkar. Med det här lilla kittet känner jag mig piffig och fräsch. För att dölja mörka ringar tar jag hjälp av min nya älskling från Make up store som trollar bort spår av sena jobbnätter. Jag är i det närmaste beroende av pennan som gör att jag ser less död ut. Vem vill leva utan en sådan produkt?

Jobbig som jag är har jag givetvis varit tvungen att fundera över varför varför jag älskar smink, alltså dyrt smink, billigt smink är det värsta jag vet inte minst för att förpackningarna ofta är så oglassiga. Jag blir lite besviken på mig själv att en snygg hylsa kan få igång mig och än värre göra mig på bra humör. En trevlig formula får jag med gott samvete njuta av, lika så en vacker kulör. Jag behöver inte analysera något egentligen jag kan ju bara gå och köpa mitt smink och sedan är det end of story. Men nu funkar jag inte så. Samtidigt som smink är så trivialt får det mig glad och jag känner mig upplyft av lite glam i mitt liv av mitt fina smink som jag omsorgsfullt putsar på. Exakt, askarna får aldrig bli grisiga och sunkiga. Det är ofräscht. Samtidigt som jag tycker att jag är lite tragisk känner jag att man ju också måste få njuta av lite ytlighet. Det är inte hela världen. Det är faktiskt helt ok. Jag tillåter mig att göra det.

Men när jag gör det vill jag ändå göra klart för mig själv att det är en lyx jag ibland kan unna mig och att jag ska vara tacksam för det. Mitt i glamouren behövs lite perspektiv.