Vad jag har på mig? Bra fråga. Vad jag vill är svaret.

 

IMG_1888

Jag vill känna mig skön och bekväm i det jag bär. Då blir det bäst, och vad det innebär är olika från dag till dag…

Idag kom Åhléns tidning hem i brevlådan och jag fastnade för en artikel om klädval och ålder. Det är något jag har funderat över en hel del och se nu finns det tydligen också en person som forskar inom området. Spännande! Bakgrund, olika värderingar, självkänsla och normer samt egna gränsdragningar bidrar till de klädval som vi gör. Som liten ville jag att min adoptivmamma i Sverige skulle gå i lite mer poppiga 80-talskläder som vissa andra mammor gjorde men hon var inte det minsta intresserad och påtalade att det var i det närmaste olämpligt att klä sig i en tröja med Musse Pigg på vid hennes ålder. Hon var väl runt 40 då kan jag tänka. Det vill säga ungefär lika gammal som jag är nu. Hon klädde sig som en tant tyckte jag redan då och fick förklarat för mig att det var passande vid hennes ålder. Jaha, tänkte jag. Tyckte att det var lite tråkigt och synd, men var det var helt enkelt fakta fick jag förstå.

Nu har jag vid denna ålder givetvis själv en tröja med Musse Pigg på, det har min son på fem år också. Ja, just det ja min man på 41 år har också en. Hehe. Jag har svårt att tänka mig att jag plötsligt skulle börja klä mig annorlunda för att jag närmar mig fyrtio. Alltså enligt min adoptivmammas definition mer ”tantigt”. Exakt vad det innebär vet jag faktiskt inte riktigt om jag ska vara ärlig. För hennes del innebar det vadlånga hemsydda kjolar, polotröjor, byxor med hög midja så att magen skulle få plats och beiga jackor. Typ. Färgerna var ofta dova, Klassiskt randigt och en hel del marint passerade också. Inget fel med det hela egentligen, men klädde hon sig som hon ville eller som hon ansåg att hon borde klä sig? Det är en intressant fråga. Till mig sa hon alltid: om jag får ha på mig vad jag vill får du ha på dig det du vill. Och Gudarna ska veta att jag också hade det. Bikini under kläderna, tofs på ena sidan och fläta på den andra, kunde aldrig bestämma vad som var snyggast så jag valde en av varje helt enkelt.  Jag levde med prinsesskrona på huvudet och träskor på fötterna. Bar allt som oftast en slöja av en gammal gardin och älskade en skitig smutsig, nu kommer det igen, mussetröja som jag använde till dess den var en trasa.

Kollar jag på mina egna kläder idag är det en mix av högst alldagliga kläder skulle jag tippa, några skrikiga hits, sköna vardagskläder, en del boho och en hög med ankelboots. Klackskorna står i ett vitrinskåp och luftas alltför sällan, men visst händer det. Jag ser ingen röd tråd direkt, det mesta handlar om humör och tillfälle. Jag kan lämna barnen i halvt dold pyjamas för att sedan skynda hem och sova ikapp någon timme likväl som jag en annan dag kan lämna i höga klackar och snäv pennkjol. Jag bryr mig inte så mycket, som sagt så får humöret styra för det mesta. Det kan vara med sotade ögon eller totalt osminkat också. Jag kör mitt lilla race.

Min man sa just att Henrik Schyffert för sin del fortfarande klär sig som under den tiden han kände sig på topp och fick mest uppskattning. Intressant grej verkligen, helt logiskt faktiskt, och ett spännande inlägg i debatten. Jag rensar väldigt sällan i min garderob och använder fortfarande kläder som är 15 år gamla eller ibland till och med äldre. Det kan gå många år mellan gångerna jag använder dem, men så plötsligt faller andan på och jag känner återigen för att ta på mig plagget. Känner mig lika skön i plaggen nu som förr, det är nästan som att shoppa i sin egen garderob. Ibland blir det till och med den sedan gammalt inkörda kombon och ibland någon ny. Är plagget snyggt finns det liksom ingen anledning att kasta ut det för sakens skull anser jag. Att rensa för att rensa är överflödigt och regeln ”har du inte använt den på ett år ska den ut” tycker jag är skitfånig. Jag har najsa saker kvar från den tiden jag jobbade på NK, nej det var inte igår eller ens i förrgår jag gjorde det, men de ser i princip fortfarande nya ut.

Hur som är jag helt inne på linjen att man ska klä sig så att man själv trivs. Vad jag väljer att ha på mig ska ju alla andra bara skita i. Jag är personligen helt ointresserad av andras åsikter, så länge de inte är positiva vill säga. Tycker du att jag har osnygga och opassande kläder? Couldn´t care less. En fördel med att bli äldre, jag skiter it rent ut sagt. Vill jag ha min fluffiga tyllkjol igen kommer jag att ha det, känner jag för att damma av mina klarröda byxor från NK-tiden kommer jag att ha dem med, vill jag hasa ner till dagis i pyjamas och täckjacka gör jag det. Jag gör det som passar mig och min livsstil bäst. Nu är jag inte så cool att jag aldrig anpassar mig, men det ska ändå vara på mina villkor så att jag trivs. Att klä sig för någon annan skulle aldrig falla mig in.

Jag älskar mode och har i årtionden slukat modemagasin, men det betyder inte att jag klär mig därefter. Jag tycker att det är kul att hålla koll och prata om det men sedan är det en annan femma när jag själv klär mig. För min del får mode inte bli för seriöst och allvarligt, det är fortfarande bara kläder vi pratar om. Ibland klär jag mig i kombosar jag inte ens vet om jag själv tycker är så snygga, men jag bara känner för det på något oförklarligt vis. Men faktiskt, mode måste vara lite knasigt och kul tycker jag. Konst, uttryck, ytlighet, kalla det vad du vill. Mina systrar i Colombia har oavsett vad knappt kläder att sätta på sig och då känns hela grejen rätt, ja, oviktig för att uttrycka det diplomatisk. De prioriterar mat på bordet. Jag har det alltid i åtanke. Det ger mig både perspektiv och givetvis dåligt samvete fast jag får höra att jag inte borde ha det. Då är det knappast legalt för mig i tanken att någonsin införskaffa ett nytt plagg, för jag behöver inte mer kläder. Jag är nog inte ensam om det och shoppar bra nog inte alls lika mycket längre. Det känns skönt! Att lappa och laga är för mig också självklart!

Här hemma har vi har alltid skojat om när min man ska börja med bubbkeps och beige jacka, men kanske kommer den dagen aldrig. Vi kommer väl att sitta där på hemmet och glo på varandra i våra Mussetröjor. Och ja, varför skulle vi inte? Jag avslutar med att citera min kompis och hennes svar då en nia påpekade att hon använde mjukisdress i skolan på högstadiet och att det liksom inte var riktigt ok. Svaret som i bekantskapskretsen är en klassiker löd: jag går väl i det jag tycker är skönt. Och för mig sammanfattar det hela diskussionen. Punkt.

IMG_4683

Bild från Åhléns tidning.

IMG_3309  IMG_4551

IMG_3949  IMG_4635  IMG_4671

F1000018  F1030011  IMG_3849

IMG_2011  DSC_0219  DSC_0188

DSC_0175  DSC_0793  DSC_0715

DSC_0289  DSC_0189  DSC_0248

DSC_0874  DSC_0221  DSC_0299

DSC_0580  DSC_0782  DSC_0851

DSC_0852  DSC_0775

IMG_4196  IMG_0037

IMG_3170  IMG_4263

DSC_0274  IMG_3562

IMG_0632  IMG_5238

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *